Svensk ordbok 2009, webbversion

muntra upp´ verb muntrade muntrat muntr·ar●ofta fast sammansättn., jfruppmuntra 2 göra munter komm.○äv. försvagatpigga upp han försökte muntra upp det dystra sällskapet en smulamuntra upp ngn (med ngt/att+V/SATS)sedan 1745Subst.:vbid1-249715uppmuntrande, vbid2-249715uppmuntring; uppmuntran