Svensk ordbok 2009, webbversion
verb muntrade muntrat
muntr·ar●ofta fast sammansättn., jfruppmuntra 2
göra munter
komm.○äv. försvagatpigga upp
han försökte muntra upp det dystra sällskapet en smulamuntra upp ngn (med ngt/att+V/SATS)sedan 1745Subst.:vbid1-249715uppmuntrande,
vbid2-249715uppmuntring;
uppmuntran